Jag är helt värdelös, värdelös på allt mitt tänkade. Varför kan jag aldrig tänka positivt? Allt detta negativa tänkande får en bara att bli less, ge upp! Men det är ju såklart lättare sagt än gjort, för hur många gånger man än tänker att inte tänka allt de negativa, blir det bara som en stege av ännu mer tänkande. Till och med när jag sover, då drömmer jag mardrömmar. Oftast, men inte alltid. Inatt hade jag världens mardröm, som alltid kommer man inte ihåg allt, men jag vaknade av att jag satte mig upp och tog tag i Mattias, som var en skön lättnad, drömmen var inte sann. Sen är det som om hela dagen har förstörts bara av en dröm. That's life, get over it!
Idag var det iaf skola igen, och varje gång man kommer dit blir man påmind gång på gång hur mycket det är kvar att göra innan det är student, det är bara att bita ihop och köra racet så att säga. Idag kom även resten utav klassen hem som vart i Italien under förra veckan, verry nice.