Jag kommer ihåg när man var mindre, man längtade tills man skulle bli äldre. Nu när man är äldre vill man va liten igen. Känns som om att det var igår man satt framför tvn klockan sex för att kolla på Boliboompa, att man skulle till dagis. Första dagen i skolan, och sen har allt gått så himla fort. Jag hade världens bästa barndom, med en mamma och pappa, med en syster som jag aldrig bråkade med, barndomsvännerna och framförallt farfar och farmor. Jag var nog mer hos farmor och farfar än va jag var hemma. Så fort jag slutade dagis begav jag mig hem till dom, hade alltid med mig pyamas, varje vardag, varje helg. Jag var en liten flicka som inte hade några bekymmer eller överhuvudtaget några problem. Livet var underbart. Tycker dock synd om mina föräldrar idag, eftersom jag hellre bosatte mig hos farmor och farfar än att vara hemma. Jag hade sån otrolig hemlängtan när jag var liten så farmor fick tillgäves följa med mig varje dag på sommarlovet till dagis för det fanns för "stora o stygga" pojkar där. Ibland vill jag tillbaka till allt det, alla barnkalas, alla höstrar, vintrar, vårar och sommrar man hade som barn.