Nu kan man ju säga att man har tagit det stora klivet ut i världen, och de trodde man att man gjort förlängesen, men icke. Förfärligt, ja! Ok, man kanske får en helt annan inställning när de rullar in en massa pengar på kontot i slutet av måndaden, men innan är det inte alls kul. Jag vet inte ens vad jag vill, om jag vill jobba eller fortsätta att plugga vidare till nästa steg. Jag fick en heltids-anställning denna veckan, vilket är väldigt bra när man precis har gått ur skolan, men så här långt känner jag inte att det är något för mig. Att jobba har jag inga somhelst problem med, men just det jag får göra där kanske inte riktigt faller mig i smaken. Då har jag tur att jag inte struntade i att skicka vidare mina betyg till min sökning på HS. Därför har jag beslutat mig för att göra mitt beslut tills antagningen kommer.

Annars då, inte ett skit har man gjort. Man var ju i och för sig redan förberedd på att detta skulle hända, så mycket man såg framemot den här tiden, efter studenten. Men nu börjar jag sakta sakna skolan, men de är antagligen bara för att jag inte vet vad jag vill, då hade skolan vart ett bra undantag. Men det är bara att bita ihop och ta allt som det kommer. Denna veckan har vart seg, efter att gått upp 5 på morgonen i fem dagar (med fyra försovningar) har jag vart helt slut när jag kommit hem efter klockan 15. Har lagt mig i soffan hängt läpp och vart grinig så till och med Mattias sakta men säkert börjar tröttna på livet, stackarn. Men igår fick jag min belöning med några stora starka, sällskap spel och en relativt lugn kväll hemma. Efter att ha slocknat klockan 01.00 mådde jag rätt bra imorse, bestämde mig för att gå upp vid en nio. Nu sitter jag och lyssnar på gamla Takida låtar och Cocaine med Nomy i väntan på att Mattias ska komma hem, så de kanske blir mer öl?! Vi får väl se när han kommer vad som är planerat. Annars får ni andra ha en riktigt jävla bra helg, så hörs vi i veckan (lovar och ska försöka att blogga lite mer). // creutz