efter att vart dum nog och vart fast i ett förhållande med helt fel person och helt fel religion, tänk att "kärleken" kan göra en så blind. Jag var liten och insåg inte hur fel det var, att jag skulle lyssnat på vad dom andra sa åt mig. Men en dag var jag så stark nog och sa stop, gjorde slut på allting. Det är pinsamt att prata om det idag, för det är inget jag själv är stolt över, jag kan inte ens tänka på den tiden utan att hata mig själv. Alla djupa spår du har lämnat, psykiskt, tar ett tag innan dom försvinner. De du utsatte mig för efteråt är något jag aldrig kommer kunna förlåta dig för, aldrig. Det var inte bara mig du gjorde illa, utan även alla andra som såg vad du höll på med. Med tunga steg fortsätter jag bara frammåt, kolla aldrig mer bakåt.
Jag träffade en person, (genom praktik-tro det eller ej) som redan första dagen fick mig att inse vem jag egentligen är, att den personen gömt sig alldeles förlänge. Jag kände redan direkt att det fanns något där, du fick mig att bli mig själv igen, till 100%. Hade jag inte träffat dig, hade jag idag fortfarande inbillat mig själv till att må bra. Idag kan jag med lätthet säga att jag är lycklig, jag är glad. Sista dagen, du och jag satt och pratade, 8 timmar gick så fort, men med hjälp utav dom lärde vi känna varandra både på insidan och utsidan. Du är rätt, genom livet. Du förstår, vill och kan. När jag inte är i närheten av dig saknar jag dig, sättet du rör mig, pratar med mig. Jag kan med stort och lyckligt hjärta tala om för dig hur mycket jag älskar dig. you make me happy - Mattias Johansson